Varför farmor rusade därifrån

Berlin, 12 juni 1943

Käre Bruno!

Det besvärade mig att läsa ditt brev och höra hur du känner dig. Jag mår illa bara vid tanken att bo på ett sådant ställe. Du har all anledning att känna dig ledsen men också att vara stolt över att du orkar med det här.

Angående julaftonskvällen står jag fortfarande fast vid det jag sade, men jag ber dig att tänka dig för mer än en gång när du säger något till din far. För dig är det han som bestämmer över dig, och om du vill återvända hem snart är din enda chans att bli på god fot med honom. Jag saknar dig, Bruno, och önskar lika väl som du gör att ni bara kunde komma tillbaka hem snart. Allt det här som händer nu kommer snart vara över, och vi måste alla göra vårat bästa för att stå ut tills dess. Återigen är jag väldigt stolt över dig som orkar med det här.

Jag vill lämna dig med en sista tanke, Bruno. De här människorna i randig pyjamas som du pratar om, håll noga koll på dem och hur de behandlas. Fråga dig själv vad du tycker om det.

Hälsningar från farmor!

Hur mamma tog åt sig äran för något hon inte hade gjort

Insistera

Att hålla väldigt hårt på någonting och tycka att det ska vara på det viset.

* kräva, bestämma, tvinga

Elegant

Något eller någon som är väldigt stilig, eller något som går utan några problem.

* graciös, stilig, vacker, ståtlig, galant, smidig

Hätsk

Att vara ha hat inom sig mot någon eller något.

* bitter, hatfull, irriterad

Ymnig

Någonting som är eller sker väldigt rikligt.

* riklig, intensiv, extrem, mäktig

Kapitlet i fem meningar? Det här kan bli långt.

• Kapitlet utspelar sig i Auswitch efter att Bruno har börjat tröttna på hur tråkigt allt är där, och han reflekterar över en galen man i hans hemort och hur han själv skulle kunna bli så om han inte gör något, vilket leder honom till idén om att bygga en gunga av ett bildäck såsom en han hade byggt hemma med sina kompisar en gång förr i tiden - och han börjar leta efter material till den.
• Han hittar ett rep hem och en skarp kniv som han använder sig av för att skära repet i så många stumpar han tror sig behöva, men han har problem med att hitta ett bildäck till gungan.
• Han går för att fråga Löjtnant Kotler om han har sett något, som - en sådan stolle som han är - tycker han är kul när han använder det Bruno säger för att skämta om hur överviktig någon är.
• Efter ett tag bestämmer han sig för att be uppassaren - eller vilken titel han nu var tilldelad - Pavel, i en bestämd och elak ton, att hjälpa Bruno leta upp ett däck; Bruno förstår sig inte på detta och behandlar istället Pavel väl och är trevlig mot honom.
• Pavel lägger även om Brunos sår medans de pratar om Pavels liv och hur han var en läkare förr, och Bruno har svårt att förstå varför han inte arbetar med det nu förtiden också - ett ämne som Pavel uppenbart ogärna vill gå in på, innan han skickar Bruno till sin mamma - som, vilket titeln refererar, “tar åt sig äran” för vad Pavel hade hjälpt Bruno med för att inte få Pavel att framstå som någon som lägger sig i saker och ting.

Den överbetalda husan

Den överbetalda husan Maria tycks vara skyldig en hel del till Brunos familj och i synnerlighet hans pappa. Det skulle vara intressant att få pappans perspektiv på det som har hänt Maria, eftersom hennes berättelse tycks innehålla en del luckor. Ursäkta mig om jag har glömt bort bitar av det, men jag undrar fortfarande varför Brunos pappa tycker att han är skyldig Maria så mycket. Att hon skulle vara “överbetald” skulle kunna vara något som gör det här ännu mer fundersamt. Brunos pappa anser även själv att hon är överbetald; kan det kanske vara något som hänt han skäms över? Eller kan han kanske veta att hon skulle kunna vara jude och vilja skydda henne?

Maria tycks ha mer förståelse för vad som händer i Auswitch än Bruno, men hon verkar ogärna prata om det med honom, vilket för all del är förståerligt. En ganska realitstisk gissning skulle kunna vara som nämnt tidigare att hon själv är jude, och antingen vill försöka antingen ta avstånd till situationen eller acceptera den.

Bruno tycker själv att han är den enda som förstår hur Maria känner sig, vilket till att börja med blir ännu mer intressant med tanke på att han inte ens vet vilken situation hon kan befinna sig i. “Det hopplösa fallet” - ur Brunos perspektiv - ser henne mer som en arbetare och behandlar henne därefter.

“Plötsligt, och utan att kunna säga varför, kände Bruno en överväldigande lust att gråta.”

För all del! Själv är jag imponerad över att han inte gjort det tidigare eftersom han bara är 9 år! Så som jag minns det kom det här citatet efter att Bruno hade sett Maria behandlats så illa av hans syster. Förutsatt att det var så det var i texten visar det på vilken empatisk människa Bruno är till skillnad från, tja, alla andra i berättelsen. Vi får väl se hur det går när han träffar på judarna.

Om jag var i Brunos situation? Det är ett ganska svårt scenario att fundera över eftersom jag hade nog gjort exakt samma saker ifall jag hade haft samma uppväxt och vidare som Bruno. Om man omformulerar frågan till “Vad skulle jag vilja göra annorlunda” blir det mer intressant.

Trots det vet jag inte om jag har ett bra svar på den frågan. Som den person Bruno är har han ändå skött sig väldigt bra och lydit när han skulle och ifrågasatt saker när han borde. Jag kan eventuellt återkomma till den här frågan lite senare om jag kan börja reflektera kring något jag anser Bruno har gjort fel.

Reflektion på första kapitlen [Obearbetad]

Pojken i randig pyjamas verkar så långt vara en ganska elak bok. Den börjar med att berätta allt bra som finns i Brunos liv bara för att sedan riva isär det steg för steg. Kontrasten i det första kapitlet mot det andra i hur omgivningen är ganska uppenbar.

Aningen synd är det att man redan har hört talas om vad boken handlar om, för den är ganska väl skriven i att ge ledtrådar om när, var och om vad boken handlar om. I övrigt är boken hittils ganska bra skriven; den verkar ha en egenskap många böcker har i att lägga början av boken på att bygga upp en känsla innan den riktigt “drar igång”.

Fönstret i slutet av kapitlet kan givetvis visa nästan vad som helst. Att han bor i ett så ensligt hus kan ju antingen tyda på att han inser bara ännu mer hur öde det är när han ser ut, eller att han redan har flyttat in till sitt koncentrationsläger som mycket pekar på att han och hans familj (i och med pappas arbete) ska till.

Det ska bli intressant att se om boken kommer fortsätta skildra Brunos åsikter om allt som händer genom hela boken, eller om den kommer skifta huvudperson för att ge oss mer inblick om den andra pojken också.

________________________

Kommentar: Denna texten är i presenterad obearbetad för att reflektera mina tankar och åsikter om boken när jag inte hade hört mer än de två första kapitlen.