Pojken i randig pyjamas verkar så långt vara en ganska elak bok. Den börjar med att berätta allt bra som finns i Brunos liv bara för att sedan riva isär det steg för steg. Kontrasten i det första kapitlet mot det andra i hur omgivningen är ganska uppenbar.
Aningen synd är det att man redan har hört talas om vad boken handlar om, för den är ganska väl skriven i att ge ledtrådar om när, var och om vad boken handlar om. I övrigt är boken hittils ganska bra skriven; den verkar ha en egenskap många böcker har i att lägga början av boken på att bygga upp en känsla innan den riktigt “drar igång”.
Fönstret i slutet av kapitlet kan givetvis visa nästan vad som helst. Att han bor i ett så ensligt hus kan ju antingen tyda på att han inser bara ännu mer hur öde det är när han ser ut, eller att han redan har flyttat in till sitt koncentrationsläger som mycket pekar på att han och hans familj (i och med pappas arbete) ska till.
Det ska bli intressant att se om boken kommer fortsätta skildra Brunos åsikter om allt som händer genom hela boken, eller om den kommer skifta huvudperson för att ge oss mer inblick om den andra pojken också.
________________________
Kommentar: Denna texten är i presenterad obearbetad för att reflektera mina tankar och åsikter om boken när jag inte hade hört mer än de två första kapitlen.
Kontrasten mellan hur miljöerna beskrivs i Berlin respektive Auswitch förstärker de känslor som vi förstår att Bruno har. Du gör skarpa reflektioner redan här i början och jag förstår att jag kommer att få en del att läsa... Kul!
SvaraRadera