2011-12-16

Bruno tar till en nödlögn

Det är i detta kapitel som i flera av de tidigare i hur Bruno jämför sig med Shmuel. Bruno får höra från honom hur de bor ett tiotal människor i samma hus, vilket förvisso är sant, men Bruno tycks som alltid även detta missuppfatta. Själv ser han det som något mer att vara avundsjuk på Shmuel för eftersom han har en massa "kamrater att leka med", samtidigt som Bruno inte har någon mer än sin familj och soldaterna på sin sida.

Det är väl egentligen en av sakerna den här boken vill skildra - hur de båda pojkarna på båda sidorna av stängslet båda tycker att den andra har det så mycket bättre och vill över till den andra sidan hellre än att stanna. Jag har bara svårt att se boken fullt ur detta perspektiv, då man från ett perspektiv utifrån vet att Shmuel har det så otroligt mycket värre än Bruno har det. Detta missförstånd mellan de två pojkarna tycks antingen kunna bero på att Shmuel är oförstående om att Bruno har det värre än vad han har det, eller att han ogärna pratar om det.

Jag är ganska övertygad om att det är det sistnämnda. Shmuel, som för den delen ej verkar vara lika naiv som Bruno, har utan tvekan lagt märke till hur mycket magrare folk på hans sida är jämfört med de på Brunos, hur mycket mer slagna och misshandlade de ser ut och hur mycket tröttare de måste se ut. Det känns däremot logiskt att Shmuel ogärna pratar om det här med Bruno, utan hellre ser deras möte som en möjlighet att få komma iväg från den verklighet han lever i under ett kort tag.

****

Bruno och Gretel har ju uppenbarligen under en lång tid ogillat varandra, av olika anledningar. Gretel har vi genom hela boken fått beskriven som "det hopplösa fallet" av huvudpersonen Bruno, och åt andra hållet tycks även Gretel flera gånger ha nedvärderat Bruno på grund av hans ålder och okunnande kring olika saker. Det ska väl tilläggas att det mesta av detta har varit i närhet av Löjtnant Kotler, som tycks ha en förmåga att få Gretel att bete sig helt skumt - men det har hänt vid ytterligare tillfällen utöver det.

I kapitlet tycks de få byggt en slags bro över detta oändliga hav som finns mellan de två - i och med att Bruno fick berätta om en låtsatskompis han hade då han försade sig om att han hade en kompis där på Auswitch. Gretel tycks ha haft sätt att se ner på Bruno förut, men trots det verkar just det här få henne att helt plötsligt börja kunna behandla Bruno med en viss respekt hon inte har haft förut.

Jag tror därför inte att det rör sig mest om att hon vet något om Bruno som kan användas emot honom, utan snarare just det att de har en hemlighet mellan de två som för de samman på ett sätt de inte har varit förut. De två tycks ha en hel del olikheter som håller isär dem, och jag tror att det faktum att de nu har något gemensamt mellan sig - en likhet - kommer hjälpa dem att kunna komma närmare varandra.

2 kommentarer:

  1. Det jag tycker att boken skildrar mycket väl är just detta hur svårt det är att uppfatta verkligheten annat än utifrån sina egna ganska begränsade referensramar.

    För båda pojkarna är deras möten andningshål i en i övrigt hemsk tillvaro och ingen av dem vill förstöra detta, allra minst Shmuel.

    Bruno och Gretels relation är kanske inte så olika många andra syskons egentligen?

    Se på din användning av de/dem i sista stycket. Är det bara ett stavfel eller tillfälligt misstag i arbetet? Har du koll på reglerna?

    SvaraRadera
  2. @Charlotta:
    Jag är ganska säker på att det stavfel, alternativt resultatet av att jag har varit lätt ofokuserad när jag skrev vissa av de här texterna. De är oftast inte bearbetade i efterhand, utan är mer skrivna på "löpande band".

    SvaraRadera