Säga vad man vill om relationerna i den här familjen, men man kan inte förneka att pappan har en väldigt stor makt över resten av familjen. Just barnen verkar ha ganska lite att säga till om och man verkar helst vilja att de ska vara ur vägen så fort det kommer besök eller liknande hemma. Brunos relation till resten av familjen verkar vara god, och han verkar vara på god fot med alla samtidigt som han tycks hysa respekt mot sin pappa.
Hemma i vårt moderna Sverige bygger vi oftast mer relationer på att båda parter ska ha respekt till varandra än att alla ska respektera en fadersfigur som leder en hel familj. Jag vet inte hur det var i 1900-talets Tyskland, men i boken verkar det vara ganska extremt framfört då Bruno - med resten av familjen för den delen - inte får lov att avbryta sin pappa, gå in i hans rum och så vidare.
Furien tar ju denna "fadersfiguren" till ett ännu mera extremt fall, och alla sans Bruno tycks inte bara respektera honom av bara saken utan för själva respektens skull mot honom. Själv avbildas han ju i vilket fall väldigt självisk och även lite non-chalant. Eva visas som en kontrast till honom som bryr sig om vad de andra i familjen tycker, vilket gör det intressant att dessa två tycks vara ihop.
Du har gjort bra iakttagelser av relationerna och gjort en jämförelse med hur det ofta ser ut idag.
SvaraRaderaI sista stycket kan jag kanske gissa vad du vill ha sagt men du behöver formulera om för att det ska bli tydligt och begripligt